Snälla, exkludera mig … inte

När du skriver ett mejl väljer du vem som får läsa. När du bjuder in till ett möte väljer du vem som får lyssna. De du inte väljer blir exkluderade

De som blir exkluderade kanske blir sura. Därför skickar du en kopia på mejlet till några extra. Därför bjuder du in lite för många till mötet.

För många tar mejlen en alldeles för stor del av dagen. För andra tar möten upp den resterande delen. Är det för att någon inte vill riskera att någon blir exkluderad?

Jag tror ändå inte att du lyckas. Oavsett hur många som sitter av tiden på alldeles för många möten och oavsett hur många som drunknar i mejlboxar som fylls på i alldeles för snabb takt kommer det fortfarande finnas de som är exkluderade. Det finns nämligen ett principfel med mejl och möten.

Felet är att det är du som avsändare som bestämmer vem som får veta. Du ger inte kollegorna möjligheten att välja om de vill inkluderas.

Som om det inte vore nog med det så är både mejl och möten bundna i tiden. Att möten är det är ju ganska självklart, antingen är du där eller så är du där inte. För mejlen är det faktiskt nästan likadant, skulle du bli inblandad i en mejlväxling så sker den oftast där och då och att dyka in i diskussionen tre veckor senare fungerar dessvärre riktigt dåligt. För visst är det så att mejlminnet är väldigt kort?

Det här skapar huvudvärk och det leder till groende konflikter trots att ingen egentligen hade onda avsikter. Det du måste göra är att skapa en möjlighet att föra diskussionen på ett annat sätt; utan exkluderande mejl och möten.

Vill du veta hur? Googla på ett ”Ett lyckat införande av ett socialt intranät

 

 

Share on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *