Det destruktiva samarbetet

Lyssnade återigen på den där intervjun med Jason Fries (han som bland annat skrev favoritboken Re-Work). Just den här idén har jag pratat om många gånger, senaste i tisdags när jag pratade för VD-nätverket i Uppsala.

Det handlar om de ofrivilliga avbrotten som fyller en normal arbetsdag. Det är ju tyvärr så att det som är samarbete för någon annan är avbrott för mig. Naturligtvis vill jag ha samarbete men det måste ske på sjysta villkor, det får inte hacka upp min arbetsdag och leda till total ineffektivitet. Men, det är tyvärr så här det ser ut.

En normal arbetsdag innehåller ett antal möten. Mellan dessa möten kommer någon förbi och ställer ”en enkel fråga”. Det betyder i praktiken att den längsta oavbrutna tiden jag kan fokusera på en arbetsuppgift är 20 minuter.

Fries jämför arbeta med att somna. När du ska sova är det vanliga inte att lägger dig i sängen och somnar momentant. Det är en process som kräver några minuters avslappning, kanske en tråkig bok, kanske lite ännu tråkigare nyheter för att till slut nå slutmålet – djupsömn.

Att lösa svåra uppgifter på jobbet är ungefär samma sak. Det är inte något man bara sätter sig ner och gör. Det handlar om att komma in i uppgiften, att hitta inspiration för att hitta de kreativa lösningarna, att vara observant och ifrågasättande inför sina egna förslag, att testa hypoteser och inte allt för sällan börja om med en ny infallsvinkel. När någon kommer och frågar om det där lösenordet (och jag måste leta rätt på det) så betyder det avbrottet på tre minuter att jag helt plötsligt tappade en halvtimmes effektiv arbetstid. På precis samma sätt som när någon väcker mig när jag har sovit en timme, det kan mycket väl ta en halvtimme innan jag somnat om och åter nått djupsömnen.

Det är därför det är så viktigt att samarbetet är asynkront. Att jag samarbetar på mina villkor. Du får gärna ställa frågor, jag svara gärna på frågor – men jag gör det när det passar mitt arbete. Först då blir det mer tid över (till exempelvis samarbete).

Foto: freedigitalphotos.org

Share on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookEmail this to someone

3 kommentarer om “Det destruktiva samarbetet

  1. Jag tycker det är en svår avvägning när man ska köra asynkron vs synkron kommunikation.

    För den tillfrågade parten är den asynkrona formen förstås bäst, men för mig som just fastnat på ett problem som stoppar upp mitt arbete är det lika frustrerande att komma ur *mitt* flow i väntan på att få ett svar. Speciellt om svaret kan komma när som helst från om en minut till nästa dag. Vems tid och flöde är viktigast?

    1. Hej Tomas,

      det är en svår avvägning och naturligtvis måste man vara beredd att hjälpa till, men det finns två saker som jag tycker är viktiga.

      – Att tänka igenom om man verkligen behöver avbryta någon
      – Att hitta ett system som gör att man successivt kan göra kollegorna mer och mer självständiga

      Jag tycker nog att min tid är viktigast 🙂 men vad som är ännu viktigare är att förstå vilken effekt avbrottet har på andras arbete. Men även om man är inne i ett flow så tar man ju pauser och då är det viktigt att använda tiden för att hjälpa respektfulla kollegor.

    2. Jag tror det kan vara svårt ifall jag och mina kollegor inte har en officiell, eller underförstådd, överenskommelse hur vi kan ta kontakt med varandra under en arbetsdag. Men sätter vi som grupp några få tydliga riktlinjer så behöver det inte vara så svårt.

      Exempelvis:
      * Hörlurar på – Kontakta mig över IM så återkommer jag. (Observera att många, inklusive jag, har hörlurar utan ljud bara för att indikera att jag är upptagen.
      * Hörlur på ett öra – Det är OK att prata med mig om arbetsrelaterade saker. Jag jobbar, men kräver inte fullt fokus.
      * Inga lurar eller häng vid kaffemaskinen – Stör på fritt!

      Hörlurar kan självklart bytas ut mot en liten ”Stör ej!”-tavla på skrivbordet eller liknande som passar respektive individ.

      Jag tror liknande regler ofta finns som underförstådda regler inom mindre team. Problemet med Manager-schedule-individer som bryter detta handlar nog om att vara tydlig med reglerna även ”uppåt” och utåt i organisationen.

      Men som artikeln ovan säger; Varje gång jag avbryter dig i ditt arbete så säger jag att det jag har att säga är viktigare än vad du håller på med. Ibland kan det faktiskt vara viktigare. Ibland inte. Men visst borde inte några gemensamma riktlinjer fungera om alla känner till dem och tillåts göra egna smarta estimat?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *