Louis Richardson om kreativitet, Social Business och mellanchefer

– Var är du mest kreativ?
– När brukar du komma på dina bästa idéer?

Med dessa två frågor inleder Louis Richardson sitt framträdande på huvudscenen på IBM Business Connect i Oslo. För mig är svaret självklart; jag sitter helst och skriver på mitt favoritcafé, och mina bästa idéer kommer när som helst under dygnet, oavsett var jag är. Innan iPhone kom in i mitt liv hade jag alltid ett fickblock och en penna på mig, för att alltid kunna skriva ner om jag kom på något. ”En likasinnad” är det första jag kommer på när jag lyssnar på Louis föredrag Thriving in the Midst of a Perfect Storm. Och nu kan jag bara knappa in ‘Intervjua Louis för Statusraden’ direkt på telefonen.

Jag får möjlighet att intervjua Louis ute på hotellets terrass, med en vacker utsikt över Oslofjorden.

2015-11-19 - Louis and Erik

Louis Richardson, IBM Storyteller & Enthusiast. Berätta mer, vem är du?

– Jag började som grafiker för länge sedan, och jag har även jobbat inom flygvapnet för att lära mig programmering. Jag har jobbat med tekniska manualer där jag lärde mig att strukturera teknisk information. Totalt har jag varit på 12 olika företag, men nu har jag landat på IBM där jag har varit i 10-12 år (jag har slutat räkna). IBM är ett fantastiskt företag, där jag har möjlighet att stanna med min passion men i olika roller.

Vad är din passion?

– Min passion är människor. Människor och kreativitet. Det handlar om oss som individer, och att vi ofta har ett kognitivt överskott i organisationer. Det finns massor av människor idag som kan och vill göra värdefulla saker, men inte har möjlighet på grund av att de inte tillhör rätt del i organisationen eller att de är för upptagna med att göra triviala saker så att de inte hinner göra det som skapar värde.

Du driver också en blogg kring detta, eller kring kreativitet specifikt.

– Ja, jag har bloggen Creativity Crisis, där jag bloggar om mycket av det som handlar om att vi ska bli kreativa igen; komma ut ur den fälla som vi hamnat i. Det är dock lite av ett dåligt samvete för tillfället, jag har haft fullt upp med jobbet på IBM och inte hunnit uppdatera mitt ”digitala jag”. Jag planerar att ta december för att komma ikapp.

Det är något vi kan relatera till här på Statusraden, där våra ”vanliga” jobb också gjort att vi försummat våra digitala jag under hösten. Men även vi lovar bättring! Delar du på annat sätt?

– Ja, jag använder mig mycket av SlideShare, det är ett medium där jag kan ge ut mina presentationer och folk som inte har möjlighet att komma och lyssna på mig kan ta del av vad jag presenterar. Tyvärr har de slutat med möjligheten att ha ljud till, så nu kan du bara se mina bilder. Men, återigen, i december kommer jag att försöka ta tag i detta och kanske lägga upp dessa presentationer med ljud till på t.ex. YouTube.

Jag missade din andra presentation – hittar jag den på SlideShare?

– Ja, det gör du. Den handlar om oxytocin, och är starkt inspirerad av Simon Sineks Leaders Eat Last, det är en bok som jag verkligen kan rekommendera. Vi mår bra när vi ser människor hjälpa andra och vi mår bra när vi hjälper andra. Oxytocin driver vår kreativitet och vår produktivitet, vi jobbar och mår bättre med högre nivåer av oxytocin. Genom att införa Social Business ökar organisationer oxytocin-nivåerna hos sina anställda, som en medicin för organisationen. I föredraget pratar jag om ROI – Remember Oxytocin Impact.

Vi har pratat förut, och då nämnde du att du även har ett stort intresse av att berätta historier. Det märks när du står på scen. Hur vet du vad som fungerar?

– Dels brukar jag dela mina presentationer på Connections inom IBM. Om man har en tillräckligt stor publik brukar jag alltid få bra feedback. Sedan brukar jag alltid kolla in Twitter direkt efter presentationen; vad var det för något som folk tog till sig i presentationen och vad blev re-tweetat. Jag har som filosofi att du måste kunna bryta ner din presentation i ’tweetable moments’, du måste ha något som de kan ta med sig och som de kan dela.

Bra poäng. Vad upplever du att de tar med sig när det gäller Social Business?

– Det där är svårt. Du och jag jobbar både i överlappet mellan teknik och människor, och det är två komplexa områden. Dessutom kan vi mycket om vårt område, så vi har en tendens att börja på en nivå som ligger mycket högre än våra åhörare. Vår rekommendation är att alltid börja med ”varför” (också inspirerat av Simon Sinek), och låta företaget förklara för sina anställda att deras röst är viktig, avgörande, för att företaget ska utvecklas i rätt håll. Vi vill ha all er input.

Jag håller med. Men samtidigt ser vi ofta detta som en utmaning eller en rädsla hos ledningen; man är rädd att få för mycket synpunkter, för mycket kommunikation.

– Ja, vi ser det också. Men om man inte börjar med den kulturen finns det små möjligheter att verkligen lyckas med Social Business. Att installera en teknik utan en kultur som förstår sig på den och som behöver detta stöd är det svårt att lyckas. Dessutom har du som anställd oftast mest kommunikation med dina direkta kollegor, de som är i ditt team eller i dina projekt. De pratar redan med varandra idag, via mail, möten och i fikarummet. Nu är den dock dold för ledningen och genom att synliggöra den får alla i bolaget större insyn i vad som sägs inom organisationen. Det blir ett öppnare klimat.

Så sant. När vi inför Social Business så ser vi framförallt ett motstånd eller rädsla hos mellanchefer. Ofta upplevs det som ett hot att sina anställda nu har möjlighet att kommunicera uppåt ohindrat, utan dem som filter. Man är rädd om sin nuvarande position.

– Oh ja, mellancheferna är livrädda! Jag tror att hela rollen som mellanchef är sprungen ur den industriella revolutionen. Det handlar om att sammanställa hur något går och om att skyffla information uppåt och nedåt. Och alltför ofta så blir en duktig medarbetare ”befordrad” till mellanchef, med följden att den helt slutar att göra det den var bra på. Istället jobbar de med att mäta och rapportera affärsområdet, och att skyffla information uppåt och nedåt. Det arbetet kommer att tas över av datorer inom kort. Om du är mellanchef idag och känner igen dig i den beskrivningen, bör du fundera över att byta karriär! Mellanchefer behöver tänka om; istället för att mäta och analysera behöver de börja coacha. Från att sitta på information uppåt/nedåt behöver de börja bli riktiga coacher till sina anställda, och på så sätt driva en bättre fungerande enhet.

Det instämmer jag fullständigt i. Men det är en svårare uppgift tror jag. Nu till ett helt annat ämne; IBM Verse. Min tolkning av detta från ett utifrån-perspektiv är att IBM hade (och fortfarande har) en vision om att konversationen ska flyttas ut från våra stängda maillådor till öppen, gemensam kommunikation. Men sedan gick inte det skiftet så snabbt som IBM trodde, så från att ha varit ledande i det nya sättet att kommunicera, fick ni kalla fötter och kände att ni ville ta tillbaka e-posten. Och då kom Verse. Stämmer det?

– Intressant reflektion. Först ska jag säga att Verse INTE är e-post. Verse handlar om människor, men vi är så vana med e-post att det är det första vi tänker när vi ser Verse. De flesta lösningar idag fokuserar på en eller två av dessa tre cirklar: innehåll, konversation och grupper. I mitten av detta finns människor, och det är här vi tror att nyckeln till en bra och produktiv organisation finns. Du har sett bilderna på människorna i Verse? Det är inte en slump att de är där. Vi började med att titta på hur vi jobbar i organisationer. Vad gör vi på dagarna? Vi kommunicerar med andra människor. Ok, hur gör vi det? Via mail, vi jobbar tillsammans i dokument, vi delar information, vi jobbar i grupper etc. Den stora gemensamma nämnaren är människor. Det är det vi vill fokusera på i Verse.

2015-11-19 - Louis Richardsson on People

Mycket intressant! Men också lite annorlunda mot vad ni på IBM själva marknadsför Verse som? Med slogans som ”Mail that understands you” och ”E-mail Reimagined” är det svårt att förstå att det centrala är människor och inte e-post?

– Nej, detta är olyckligt. Jag sliter mig i håret när jag ser marknad komma upp med en slogan som ”Mail that understands you”. Om vi fortfarande pratar om e-post om några år från nu, då kommer jag kräva att marknad ska börja prata om fax istället. Faktum är att IBM:s marknadsavdelning ibland kommer till mig och vill att jag lägger in dessa slogans i mina presentationer. Jag försöker förklara att jag pratar om precis samma sak, utan att nämna e-post. Men det är inte enkelt för dem att förstå… 😉

IBM Verse – Fax Reimagined. Låt oss hoppas att vi inte kommer dit! Vid det här laget började solen gå ner och till och med jag började tycka att det var kyligt.

Tack Louis för tiden och intressanta tankar! Om ni har möjlighet att se Louis live någon gång, ta den. Det är mycket inspirerande. Till dess kolla in hans blogg Creativity Crisis och hans presentationer på SlideShare.

Share on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *